Konsumtionshysterin och patriarkatet

 Jag har bestämt sagt det här tidigare.... här och   här.

Samtidigt någon annanstans

Det är inte så lätt det där med tid egentligen. Jag minns ännu hur förvånad jag var någongång i tonåren då jag för första gången insåg att Gustav Vasa och Elisabeth I av England levde samtidigt. Skillnaden mellan Gustav Vasas Sverige och det elisabethanska England föreföll i min tonårsföreställning som så milsvid att det aldrig hade fallit mig in att det var samma tid.

Ibland när jag guidar brottas jag med samma problem. Vår relativt nya 1900-talsutställning ser helt enkelt så modern ut att det är svårt att riktigt få fram hur STORA skillnaderna var mellan olika livsförhållanden ännu under 1920, 1930 och 1940-talen. I utställningen har vi i vitrinen som presenterar 1930-talet både dammsugare och elektrisk brödrost. Aino Aaltos glasvas finns också fortfarande i de flesta nutida hem. Det blir väldigt svårt att visualisera att det här handlar om nyheter som långt ifrån alla finländare ännu hade i sin vardag.

För att på något sätt förmedla ett alternativ till allt det moderna, brukar jag ibland ta med besökarna till rökpörtet i museets andra våning och berätta att pörtets sista invånare faktiskt inte flyttade ut förrän just på 1920-talet. SAMTIDIGT som Aino Aalto designade glasvasen och en handfull husmödrar i städerna skaffade sig damsugare, så fanns det alltså fortfarande människor som bodde i en livsmiljö som de flesta av oss i dag skulle förknippa med 1700-talet!

Urbant i Helsingfors 1940.

Eller för att nu ta ett annat exempel. Bilden här till vänster är tagen under en söndagspromenad i maj 1940 i Helsingfors. Paret i mitten är min gammelfarmor Marta och gammelfarfar Gunnar som hade flyttat till Helsingfors från Lappträsk i Östnyland. Deras liv ser urbant och ganska så modernt ut. Jämför man med bilden under är det svårt att tänka sig att de skulle vara samtida.

Ruralt i Lappträsk 1940.

Men samtida är just vad de är. Så här såg det nämligen ut hemma i Lappträsk precis samtidigt 1940. Där bodde Gunnars föräldrar fortfarande kvar i ett hus som idag finns kvar som en del av Kycklings hembygdsmuseum i Lappträsk.

Här har vi alltså problemet med tidsperspektiven igen. De flesta av oss har någonslags inre föreställning om hur livet såg ut under olika tidsperioder. Jag skulle t.ex. tippa på att de flesta som besöker Kycklings idag tror att de besöker en 1800-talsmiljö. Och det gör de ju, för huset är byggt under 1800-talet. Men vad som däremot kanske blir oklart för många är antagligen att de också besöker en 1940-talsmiljö. 

Idag är vi kanske inte riktigt längre så vana vid lika hujsiga skillnader mellan människors levnadsförhållanden i Finland. På sin höjd möter vi kanske någonting liknande när vi åker utomlands, men här hemma är det sällan man ser det så tydligt. När vi på det här sättet alltså bevarar kulturhistoria händer det lätt att vi stirrar oss blinda på det nya och moderna. Då glömmer man lätt bort att tiden inte går lika fort fram på alla ställen. Urbant och ruralt kan vara helt olikt varandra och 1800-talet tog inte bara slut en dag för att någon vände blad i en kalender. 

(Och om någon ännu vill ha fler - och lite galnare - exempel på det så kan man klicka här.)

Museum på 2000-talet.

1800-tal eller 1940-tal?