Sidor

tisdag 14 oktober 2014

I kungens stora slott, storastorastora kök, där finns en litenliten piga... och så en historiker förstås

För tillfället håller jag på och går igenom en herransmassa gamla tidningar. Då snavar man oförhappandes på både det ena och det andra.

I Hufvudstadsbladet 7.4.1900 finns en del upplysningar om brittiska drottning Victorias hov att hämta. I synnerhet noterar jag den ärftliga titeln som hovhistoriker (med en lön på 500 pund i året) - inte så illa!

 






tisdag 7 oktober 2014

Vikingarnas tekniska kunnande, del II - en uppdatering


Någon som har följt den här bloggen kanske kommer i håg att jag för ganska länge sedan skrev om att jag försökte lära mig nålbindning (en teknik som bland annat användes på vikingatiden och medeltiden före vanlig stickning och virkning uppfanns).

Någon kanske också minns att det inte gick så värst bra.

Nå, nu har jag tillslut fått tag på en riktig nålbindningsnål av ben (köpte den i Nordiska museets butik då jag var i Stockholm senast). Och sidubara! Nu går det ju riktigt bra. 

(Problemet innan var att den tränål jag hade tidigare var gjord av ett alldeles för mjukt träslag så garnet fastnade hela tiden i små flisor och trasslade till sig.)

Skam den som ger sig. Nu ska det bli vikingavantar här...

torsdag 2 oktober 2014

Marknadsföringsidén som floppade stort


Det är inte bara Fazer, Cloetta och Brundbergs som fått omvärdera sina föråldrade varumärken i sötsaksbranschen. Här kommer ytterligare en marknadsföringsidé som inte gått till historien som en av de mest geniala.

De andra boerkriget pågick för fullt i Sydafrika 1899-1902 och de finska tidningarna rapporterade dagligen om krigshändelserna under flera år. Kriget blev med tiden oerhört blodigt och brutalt - men de värsta händelserna låg ännu i framtiden i april 1900 då den här karamellannonsen ingick i Hufvudstadsbladet.

I Finland där man likt boerna levde i skuggan av ett  stort imperium fanns det säkert många som såg en del paralleller mellan Finlands ställning i förhållande till Ryssland och boernas kamp mot britterna. Då kunde det av allt att döma kännas som en god markandsföringsidé att sälja boerkarameller från Helsingfors nya karamellfabrik. President Krüger och general Joubert var namnen på Boernas ledare.

När kriget tog slut några år senare hade cirka 30 000 civila boer dödats utöver de militära förlusterna. En stor del av de civila offren dog av hunger i brittiska läger. Då framstod den här karamellannonsen nog som århundradet sämsta markandsföringsidé.


tisdag 30 september 2014

Dalior är som en blommande cirkus



Jag älskar dem. Tänkte bara säga det.

onsdag 10 september 2014

När vägen är lång


Det här är Österbyviken i Pellinge i Borgå skärgård. Här bor jag. Före mig har 18 generationer av min släkt bott just här (de äldsta bevarade källorna är från 1543, men det är möjligt att vi funnits här längre än så). Att bo här är inte något livsstilsval för mig utan en absolut nödvändighet för att jag ska överleva i en galen värld. Det är ett hem och en tradition som fortsatt över 560 år.

För att komma till förlossningsavdelningen vid Borgå sjukhus härifrån är det en resa som omfattar en färja och 28 kilometer smal landsväg. Det tar cirka 45-50 minuter förutsatt att det inte är dåligt före. För att komma till kvinnokliniken i Helsingfors är det 93 kilometer och resan tar beroende på trafikförhållandena närmare 2 timmar.

På två timmar hinner det hända ganska mycket.

När min morfarsmor skulle föda på 1920-talet kom min morfar till världen i en släde mitt ute på isen på Vålaxfjärden en iskall dag i mars. Jag har aldrig tidigare trott att någonting sådant skulle kunna hända mig om jag någongång skulle föda barn. Men drar man in förlossningsavdelningen vid Borgå sjukhus? Vem vet hur det går då.

tisdag 13 maj 2014

En dag i ett doktorandliv


#det roliga med vetenskap
#varför jag gör vad jag gör?
#doktorandens nya adb-kunskaper
#om giffar inte är en forskarfärdighet så borde de vara det


måndag 14 april 2014

Hej Wien (en vecka kvar till ESSHC)

Först skriver man en artikel. Det tar sådär två-tre veckor.
Sedan kortar man ner artikeln till ett konferenspapper. Det tar ytterligare en vecka.
Sedan ska man ännu försöka korta ner konferenspappret så att det blir så långt att man faktiskt hinner framföra det på 20 minuter. Det kräver ytterligare en vecka av förtvivlat slit.

Efter en dryg månad av arbete är man således tillbaka på samma ordmängd som man skulle ha haft om man bara helt enkelt slutat skriva efter den första dagen.

Nej, jag är inte trött. Bara temporärt desillusionerad.

Die Toteninsel. Den här holmen heter Likisholmen. Det är bara roligt om man är väldigt, *väldigt* slö.