Första gången jag reste utomlands på egen hand var jag fjorton år, skulle just fylla femton. Jag minns att jag häckade på Musée des Beaux-Arts i Nice en hel dag, rådbråkade min skolfranska och kände mig mycket sofistikerad (så där som man gör).
Utanför museet växte det palmer. På marken nedanför en av palmerna plockade jag en handfull frön som liknade kaffebönor. När jag kom hem hittade jag två av de där fröna i en ficka, planterade dem i en kruka med lite jord, vattnade ordentligt - och glömde bort alltihop.
Ett halvår senare hittade jag krukan igen. Jorden var helt torr och jag hällde ut allting i komposten. Då såg jag att ett av fröna hade börjat gro.
Jag öste tillbaka jorden i krukan och vattnade lite innan jag glömde bort alltihop igen. Nästan ett år senare stack ett litet grönt strå upp ur krukan.
De följande tre eller fyra åren hade jag en kruka med någonting som liknade ett litet grässtrå på fönsterbrädet, men sen! Plötsligt hade jag en palm som växte stadigt och kruka efter kruka blev för liten. Nu - nästan femton år senare, är palmen så stor att den nästan är lika hög som jag.
Vad jag har lärt mig härav? Tja, vill man odla palmer så gör det uppenbarligen inte så mycket om man är lite glömsk i början.
Kanske kan det vara något att tänka på inför det nya året?
Gott Nytt År!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar