Det finns en mycket vacker novell av Tjehov som handlar om en biskop. Biskopen har arbetat träget i många år, men då läsaren möter honom för första gången ligger han redan sjuk och blir omskött av sin gamla mamma medan han tänker heliga tankar. Novellen berör kort biskopens sjukdom och tålmodiga väntan på ödet innan han dör.
Novellen slutar prosaiskt med att konstatera att tiden går och människorna glömmer bort den döde biskopen. Till slut är det bara biskopens gamla mamma som kommer i håg att hon har haft en son som varit biskop - men ingen tror den gamla gumman.
Budskapet tycks vara att sic transit gloria mundi också för en biskop.
I Finland har vi i dagarna haft ett historiskt biskopsval då Helsingfors stift blev först ut i vårt land med att äntligen få en kvinnlig biskop. Man får hoppas och tro att hon och hennes gärningar skall leva lite längre i historiens minne än Tjehovs biskop.
***
Den något bekymrade biskopen med flax på mässhaken som syns på bilden finns i Victoria&Albert Museum i London. Tyvärr har jag glömt vad konstnären hette.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar