Hej Wien (en vecka kvar till ESSHC)

Först skriver man en artikel. Det tar sådär två-tre veckor.
Sedan kortar man ner artikeln till ett konferenspapper. Det tar ytterligare en vecka.
Sedan ska man ännu försöka korta ner konferenspappret så att det blir så långt att man faktiskt hinner framföra det på 20 minuter. Det kräver ytterligare en vecka av förtvivlat slit.

Efter en dryg månad av arbete är man således tillbaka på samma ordmängd som man skulle ha haft om man bara helt enkelt slutat skriva efter den första dagen.

Nej, jag är inte trött. Bara temporärt desillusionerad.

Die Toteninsel. Den här holmen heter Likisholmen. Det är bara roligt om man är väldigt, *väldigt* slö.