Sidor

söndag 28 november 2010

Mot december

Bilden är gammal och ganska gräslig men ungefär så här såg det ut då vi kom hem över isen med julgranen stadigt fastbunden på vedkälken. Dagen före såg vi oss tvugna att avblåsa julgransjakten eftersom älgjakten också råkade pågå i skogen. Man tappar liksom lusten för granar då det samtidigt nissar omkring rödklädda tomtar med gevär i faggorna.

Hur som haver, på torsdag skall jag delta i Sveriges kvinno- och genushistorikers årliga SKOGH-konferens i Göteborg. För min egen del glädjer jag mig särskillt åt att det kommer att vara väldigt många föredragshållare som sysslar med biografiskt material på plats.

tisdag 23 november 2010

Nu lägger sig isen

Så här såg det ut för några år sedan där hemma då isen höll på att lägga sig. Vanligtvis är det ungefär då man börjar vänta på att isen skall gå igen. I år finns det ännu en orsak till att se fram emot mars.

Söderströms nya böcker, våren 2011. Sidan tre.

måndag 15 november 2010

Församlingsvalet

Tv-nytt igår uppmärksammade att 16-åringarna för första gången får rösta i församlingsvalet. En av dessa nyblivna röstberättigade intervjuades:

-Är det viktigt vem som påverkar i församlingen då?
-Nå, inte egentligen, jag vet inte så mycket vad dom gör där, men nog är det väl... morsan sa någonting om den här homosexualiteten och sånthär - så att, när hon nu tycker om dom så ska man rösta på någon som också tycker om dem.

Tja, vad skall man tänka? Tur att han hade en klok mor... Men sen kunde jag ändå inte låta bli att undra om nu alla 16-åringar verkligen är helt mogna för att rösta?

Män i kostym

Det är fräscht med nya forskningsteman. Anna Hedtjärn-Westers doktorsavhandling behandlar ett ämne som sällan uppmärksammas helt i sin egen rätt, utan att underordnas något annat tema, nämligen klädernas betydelse och strategiska betydelse för uttryckandet av identitet och grupptillhörighet.

Vid sekelskiftet 1900 var kostymen det senaste inom herrmodet och nästan alla män klädde sig i kostym - från samhällets toppskikt till botten. Kostymerna kunde ge ett enhetligt intryck men skillnaderna var ändå stora mellan exempelvis en skräddarsydd kostym av god kvalitet eller en billig, ärvd söndagskostym med dålig passform. Hedtjärn-Westers undersöker kostymen som ett medel för att uttrycka samhällsposition, social strategi och personlig smak och stil, och de mångtydiga budskap om manlighet, klass, samhällsposition och modernitet som den kunde förmedla. Hon analyserar porträtt och bilder av tre olika manliga kategorier: prinsar, konstnärer och tegelarbetare.

Resultaten är intressanta. Kostymens budskap är helt olika för de olika grupperna. Inom den traditionsbundna kungliga sfären signalerade en prins i kostym modernitet och ett ledigt, trendigt och folkligt intryck. Bland konstnärskretsarna uppfattades kostymen däremot som ett traditionellt och i det närmaste tämligen tråkigt och konventionellt attribut som rimmade illa med konstnärligt avvikande från normerna. Kostymen fungerade för dem bäst då man inte ville dra uppmärksamhet till sin person vilket är den raka motsatsen till plaggets funktion för undersökningens tredje grupp: tegelarbetarna. För dem utgjorde kostymen nämligen ett medel att ta plats och öka sin tygnd i samhället - kostymen användes främst vid tillfällen där arbetarnas rättigheter och situation skulle dryftas; inom fackföreningen och offentliga sammankomster.

Pierre Bourdeus begrepp habitus sammanfattas ofta ganska kortfattat som summan av de val förknippade med smak och livsstil som en person använder för att skilja sig från andra individer och andra sociala grupper. Som exempel på detta brukar man ofta nämna just kläder, sätt att tala, val av mat, dryck, underhållning o.s.v. Resultatet av Hedtjärn-Westers arbete visar med önskad tydlighet hur betydelsefull klädedräkten är för uttryckandet av en rad olika aspekter av identitet och grupptillhörighet samt att ett till synes likvärdigt mode inte alls behöver fylla samma funktion för olika personer och samhällsgrupper. På så vis fungerar det också som ett utmärkt exempel på vad Bourdieu menar med klädernas funktion för habitus.



---------------------------------------

Anna Hedtjärn-Wester: Män i kostym: Prinsar, konstnärer och tegelbärare vid sekelskiftet 1900, Stockholm 2010.

torsdag 11 november 2010

Frankrike i november

Min jobbdator bestämde sig plötsligt för att inte längre känna igen mig. It-avdelningens killar kliade sig i huvudet och kunde inte alls begripa vad som var problemet - det slutade med att de tillslut raderade min användarprofil helt innan de bestämde sig för att sova på saken.

Så i tre dagar har jag nu försmäktat utan snus och e-post. Dessutom har jag haft en helsikes snuva. På grund av det senare har det inte blivit några blogginlägg heller.

Hur som haver, Paris var fint - jag får kanske återkomma till det senare. Hann med två intressanta utställningar och en föreställning av Ibsens "Byggmästare Solness" förutom själva konferensen. Vädret var milt höstligt, halvklart och kanske kring 15 grader. Det var finfint att träffa folk och vänner. Det mesta var sig väldigt likt. Men...

På närtåget in till Paris från flygfältet betraktade jag franska novemberfärger längs banvallen: gula löv på platanerna, rödskiftande björnbärsrankor och silverluddiga fröställningar av utblommad klematis - det mesta var sig ganska likt, samma graffitiklotter överallt. Det enda nya var de nya kåkstäder av gamla pafflådor, spånskivor och diverse bråte som uppenbarat sig längsmed spåret sedan jag senast åkte där. Diskret inklämda i ett smalt utrymme mellan järnvägsspåret, en häck och en gammal lagerbyggnad - efter Sarkozys förvisningar på sistone gäller det att ligga lågt om man bebor en pafflåda. Av röken ur skorstenarna som stack upp ur den eldfarliga bråten att döma var dock dessa kojor synnerligen bebodda. Någon större effekt tycks utvisningarna i alla fall inte ha haft.

Man är förbaskat privilegierad som är ute och lustreser på det här viset. Det är en tråkig men ganska ofrånkomlig tanke efter en bra resa.

tisdag 2 november 2010

Ditt och datt från en ekorrhjärna

"Il existe une chose plus puissante que toutes les armées du monde, c'est une idée dont l'heure est venue."

Victor Hugo

- Det finns en sak som är starkare än alla världens arméer, skrev Victor Hugo,"och det är en idé vars tid är mogen". Invaderande arméer bekämpas med motståndsrörelser - invaderande idéer bekämpas däremot sällan.

Han hade många bra synpunkter på idéhistoria Hugo. Jag skall säga det till honom då vi ses utanför Sorbonne imorgon.

I övrigt vet jag inte riktig vad jag skall tycka om det faktum att jag mest ser fram emot min resa för att jag skall få sitta ner i flyget och läsa en bok helt ostört. Rubriken på det här inlägget har med andra ord ingenting alls med Hugo att göra - ifall det mot förmodan blev oklart.

Å andra sidan var det också Hugo som sa att det bästa sättet att få rätt, är att vara död. Och det har han väl säkert rätt i, eftersom han är död.

Det var dagens hermeneutiska cirkel det.