torsdag 30 december 2010

Nysilverlöfte

Snart är det nytt år igen. Jag putsade gammelmormors finbestick så att de blänkte och beslöt att det är synd att låta dem ligga i skåpet. Det har gått tjugo år sedan hon dog men jag minns henne lika levande som om det var igår vi senast såg. Underligt hur en så liten tant kan lämna ett så stort intryck.

Om jag nu borde ha något nyårslöfte så är det kanske att försöka bli lite som hon. Och sen förstås njuta av livet och använda hennes bestick.

tisdag 28 december 2010

Om en julbock

Han hade mer skägg än en människa normalt begåvas med - det skall genast sägas. Grått och brunstrimmigt var det och såg mer ut som någonslags skägglav än vitt och vänligt bomullsludd. Dessutom täckte skägget hela ansiktet. På huvudet hade han en stor skinnmössa, på händerna stora skinnhandskar och i övrigt var han invirad i en stor och otäck gammal sälskinnspäls som av lukten att döma nog inte hade simmat i havet på herrans många år.

Kring foten hade han ett tjockt rep som han begagnade för att lyfta på benet som tydligen inte fungerade så bra och djupt inne i skägget, där ögonen borde ha suttit, fanns bara två, svagt lysande punkter.

Till råga på allt sa han inte ett ord, men gjorde med gester och uppfordrande harklingar klart att han envisades med att man skulle dansa och sjunga "Nu har vi ljus" innan det kunde bli tal om att ta in bykkorgen med paket som stod ute på trappan. Jag var alltid fullkomligt dödsförskräckt - och oerhört förtjust.

Nyligen såg jag Jalmari Helanders film "Rare exports" på bio. Den julbocken påminde faktiskt rätt mycket om vår - det var ett överraskande återseende.

I går blev det tal om julgubbar, bockar och bisar. Morfar såg ganska upplivad ut vid minnet av den där bocken med de självlysande ögonen.
-Du var ju aldrig där, sa jag. Han var faktiskt hemsk.
Morfar såg lite skyldig ut. "Var du mycket rädd?" frågade han.
-Om jag var rädd? Alldeles förfärligt! Men det var ju det bästa med julen...

måndag 20 december 2010

Snökrig

Igår snöade det ungefär 20 centimeter snö - till den halvmeter som redan fanns från förut. De lykthållande stengubbarna utanför järnvägsstationen här i Helsingfors såg ut som ganska molokna soldater från Vinterkriget där de stod med vita snökåpor och vita skyddshjälmar igårkväll - helt rätt klädda för vaktpostering i vinterlandskap. Helsingfors stad har deklarerat öppet snökrig med extra inkallat manskap på övertid.

Bilden här ovan är tagen i fjol - i mars. Den här tiden i fjol hade det knappt ännu börjat snöa.

Men man kan alltid trösta sig med att det var värre förr. Även om krigsvintrarna nu officiellt överträffats så står sig snörekordet från år 1915 i alla fall än så länge. Mitt avhandlignsmaterial omfattar brev från den vintern. Jag läser att hela staden höll sig inne eftersom det var stört omöjligt att ta sig någonstans i den djupa snön på gatorna - Vill man säga någonting till Helsingfors stads försvar så får det väl vara att den i alla fall blivit bättre på snökrig sedan år 1915.

måndag 13 december 2010

Ord

Veckoslutets händelser i Stockholm påminner mig om någonting jag läst. Jag plockar ner boken ur hyllan och bläddrar tills jag hittar det rätta stället.

"Genom de obeskrivliga olyckor Bobrikov bragt över vårt folk, genom den himmelskriande orätt han tillfogat detsamma såsom det förnämsta verktyget i det ryska våldets tjänst, hade han tusen gånger förverkat sitt liv. Den som riktade mot honom det hämnande vapnet, var endast verkställaren av folkets dom."
Herman Gummerus i sin memoarbok "Från aktiva kampår" (1925)

Gummerus var finländsk självständighetsaktivist och skrev appropå sina och kamraternas planer till mord på generalguvernör Bobrikov.
Retoriken låter obehagligt aktuell.

söndag 12 december 2010

Googlefälla

Ett vanligt råd till bloggare som vill samla fler läsare som man brukar se i olika sammanhang är att man skall skriva om sådant som folk kan tänkas googla. Typ Michel Jackson och hermafroditer. På så vis skapar man en googlefälla som lockar in nya besökare som kanske börjar läsa och får lust att komma tillbaka till bloggen senare.

De flesta bloggare har också tillgång till någonslags webbstatistik. Man kan alltså se vilka sökord som besökarna googlat på då de halkat in på bloggen. Det är oftast en ganska underhållande historia att följa med den här statistiken. För att nu ta några exempel från min egen bloggstatistik:
Historiskt skvaller
Frågvishet
Klockans historia


Men allt det här är sådant som bara fastnat någon enstaka gång i någons sökresultat.

Den överlägsnaste googlefällan på den här bloggen är nämligen att jag någongång i början råkade posta några bilder från Monets trädgård i Giverny. Tro det eller icke, men det går inte en vecka sedan dess utan att någon - oftast flera personer - googlar sig till just det här inlägget.

Och vad beror då detta på? kan man ju undra. Av nedlaggningsstatistiken ser jag nämligen också att dessa bilder är de enda bilder på min blogg som folk faktiskt brukar ladda ner - antagligen för att använda till någonting.

IP-adresserna avslöjar ofta vad det är fråga om.

De flesta som besöker en blogg lämnar nämligen ett elektroniskt fotspår i form av en IP-adress efter sig. Den här adressen avslöjar inte vem som använder datorn, men den avslöjar på ett ungefär var datorn befinner sig och vad servern heter. Och servrarna bakom Monet-googlarna brukar heta saker som "Pysselskolan klipp och lim" eller "Förskolan Nils Karlsson Pyssling". Det är alltså dagisar som är ute och "lånar" bilder från Monets trädgård.

Och vad beror då det här på? Jo, här får man nog antagligen skylla på Christina Björk och Lena Anderssons barnboksklassiker "Linnea i målarens trädgård" - uppenbarligen behöver pedagogerna bilder att visa för barnen utöver de tecknade bilderna i boken.

Och för all del. Det kan dom väl få. Men jag kan inte låta bli att fnissa lite smått pillemariskt åt att också det här inlägget kommer att bli en googlefälla gillrad med Monet som bete.

onsdag 8 december 2010

Glöggkörens fjärde övning

Helsingfors är ett snökaos. Jag har gett upp alla försök att vara chick och bara helt sonika dragit upp de randiga skaften på yllesockorna över byxbuntarna för att slippa få snö i skorna. Jag ser alltså ut som Mora-Nisse på väg att vinna något av de nio Vasa-lopp han lyckades vinna. Det är ganska bra för någon som alltid hatat skidåkning innerligt.

Glöggkören sammanträdde till sin fjärde övning denna morgon. Jag höll på att försena mig radikalt på grund av att man liksom inte riktigt tar sig fram som någon Mora-Nisse i snöeländet. Bara två övningar kvar till den stora "konserten" nästa vecka. Fatalt. Jag har visserligen lyckats hålla mig utanför alla förtroendeuppdrag som inkluderar taktinstrument och skrammelattiraljer men jag vet fortfarande inte om jag är sopran eller någonting annat. Jag klämmer bara i så gått det går i the drummer boy - parampampampam.

I eftermiddags köpte jag en julstjärna som ser ut som en julstjärneraket - om man nu kan föreställa sig någonting sådant. Sedan grävde jag fram adventsljusen ur garderoben och så var den julpyntningen avklarad. Nu kan det få bli jul när det vill. För all del, varsågod bara.

tisdag 7 december 2010

Sånt man inte skall tänka på

På SKOGH-konferensen i Göteborg deltog jag i en presentation/diskussion om Kirsti Niskanens och Christina Florins nya bok "Föregångarna" - en antologi av och om elva kvinnliga professorer som skriver om sina liv och vägen till professorskapet som kvinnor i en mansdominerad universitetsvärld.

En intressant gemensam nämnare för kvinnorna i boken är deras ovilja att hänga sig fast vid missräkningar och motgångar som skett på deras banor. De väljer nästan genomgående att inte fästa uppmärksamhet vid diskriminering och ojämlikheter - deras motto är "glöm och gå vidare".

Denna glömska är aningen retfullt för den läsare som kanske önskar sig ett debattinlägg om jämlikheten i universitetsvärlden och på så sätt är det synd att skribenterna inte har velat lyfta fram frågan tydligare.

"Tystnad och glömska är det bästa straffet för sådant som man finner fult och lågt", skrev Ernest Renan en gång och det mottot tycks fler än en av kvinnorna i boken ha tagit till sig. Men tystnad och glömska är inte medel som hjälper oss att råda bot på problem som ojämlikhet och diskriminering.

Däremot är det fullständigt sant att som individ mår man nog mycket bättre av att inte tänka för mycket på vissa saker. På ett rent personligt plan är glömskan alltså förståelig. Så förståelig att man kan nästan inte låta bli att tänka att denna glömska kanske är en viktig bakgrundsfaktor till just dessa kvinnors framgångar.

----------------------

Vill man se ett litet smakprov ur några av artiklarna i boken kan man få det här.

fredag 3 december 2010

Konferensvykort från Göteborg

Tja, man får väl säga att alla färdmedels och fortskaffningsgudar var mer eller mindre ogynnsamt inställda till mitt deltagande i Sveriges köns- och genushistorikers årskonferens i Göteborg. Först strejkade Finnairs kabinpersonal - sedan satt tåget från Stockholm fast då ett spår var blockerat av ett tåg med lokomotivfel och ett annat spår var oframkomligt på grund av ett annat tåg med fel på bromsarna.

Men 27 timmar efter starten hemma i Helsingfors var jag i alla fall framme och om resan var besvärlig så har åtminstone de två konferensdagarna varit två roliga, inspirerande och givande dagar. Mitt eget föredrag gick också riktigt bra och jag fick rätt mycket positiv respons.

En verklig pärla i Göteborg som jag gärna passar på att göra reklam för är det nationella biblioteket för genusforskning, med den största samlingen i Norden på detta tema - Kvinnsam. Samlingarna innehåller förutom litteratur och tidskrifter, också arkivmaterial, fotografier och en jättefin urklippssamling om kvinnorörelsen, jämställdhetsarbete och genus. Deras webb-sidor är användarvänliga också för den som inte befinner sig i Göteborg.

Tillgängligt på nätet finns exempelvis digitaliserade fotografier och ett stort antal äldre kvinnotidskrifter så som Hertha, Dagny och Idun som man kan bläddra i. Referensdatabasen Kvinnsam har därtill den stora fördelen att den inte bara listar hela verk och artiklar utan också mindre delar och kapitel av böcker med relevans för köns- och genusforskare.
En verklig liten guldgruva.