Sidor

onsdag 29 september 2010

Kort rapport från marknaden i Sibbo

I hela tre timmar åt vi karamell, åkte genom Nickby rondell och fröjdades på marknaden i Sibbo i söndags.

Finländsk matkultur tycks vara på tapeten just nu. I flera sammanhang har jag hört folk fråga om vi över huvudtaget har någon matkultur i Finland? På tv-nytt i fredags var det en kock av något slag som tillfrågades om vad som är den verkliga bottennoteringen i det finländska köket.

-Potatisgröt, sa han.

Så till potatisgrötens försvar skall jag nu bara säga att jag i söndags på Sibbomarknad köpte en hel ask potatisgröt, stekte den i smör och avnjöt med mjölk och lingon - och det var precis lika gott som vanligt. Varför man skulle klanka ner på vår matkultur för potatisgrötens skull begriper jag inte.

I övrigt hände det sig på marknaden att Mormor plötsligt märkte att någon i ett ouppmärksammat ögonblick hade tryckt en av Sannfinländarnas broschyrer i handen på henne. Mormor som är en ordentlig människa ville inte bli sedd av vänner och bekanta med någonting dylikt i handen men tyckte inte heller att hon ville skräpa ner och slänga broschyren på marken...

Så hon gömde den ordentligt inne i en grön mössa bland en möss- och vantförsäljares varor...

onsdag 22 september 2010

Spårvagnskultur

Jag kunde inte hjälpa att jag kom att tänka på Thorbjörn Egners barnboksklassiker "Folk och rövare i Kamomilla stad" idag då jag av en händelse råkade stiga på en pärlemorskimrande spårvagn som visade sig vara HSTs nya satsning "kulturspårvagnen" som gjorde sin jungfruresa.

En god stund av turen från Regeringsgatan till Nationalmuseet satt jag därmed och fnissade för mig själv över likheterna med Kamomilla stads enda spårvagn - den vars resa aldrig räckte längre än en minut och där alla passagerarna serverades kakor - och som hade en sjungande konduktör så att det "gick med full musik och sång och resan aldrig blev lång"... HSTs rosaklädda spåravärdpar var verkligen inte sämre än den konduktören då de bjöd passagerarna på karameller och reflexer medan KorjaamoFolks spelade svängig musik och passagerarna applåderade beredvilligt.

Mer om kulturspåran kan man läsa här. Och ja, vill man hoppa på, så gäller det att hålla utkik på tisdag och onsdag eftermiddagar. Åtminstone passerar den hållplatsen vid Regerings- och Snellmansgatornas hörn klockan 16.39 på onsdagarna.

torsdag 16 september 2010

Daemons & genius

Snubblade över författaren Elisabeth Gilberts tal om kreativitet på youtube och tror faktiskt att hon har en mycket viktig poäng. Det pratas helt enkelt för mycket om kreativitet i allt för flummiga och idealiserande termer. Det handlar inte alls så mycket om någon mystisk ingivelse och kanalisering av krafter&förmågor som man antingen har eller inte har - som det de facto handlar om pur envishet och arbete. Det hjälper helt enkelt inte alls att vara begåvad om man aldrig tvingar sig själv att börja skriva, måla, forska eller utföra vad helst det är man tänker sig att utföra.

Att skapa någonting är ett arbete som kräver ansträngningar, envishet och uthållighet. Det är helt enkelt förbaskat besvärligt. Att idealisera någon slags mystisk kreativitet som vissa människor har och andra inte har, är egentligen att inte värdesätta arbetet bakom. Det är nyckeln till varför konstnärs-, författar- och forskaryrkena ännu, som de allra sista yrkena till och med efter sjuksköterskeyrket, betraktas som "kall", d.v.s. någonting man gör för att det ger personlig tillfredställelse (inte för att leva på) och därför inte behöver betalas som andra yrken.

Att idealisera kreativiteten är kort och gott en björntjänst för alla dem som försöker göra vår gemensamma värld till en trevligare plats. För det är inte mystiska, njutningsbara ingivelser som skapar böcker, konst och vetenskap. Det är arbete. Och arbete borde löna sig.

onsdag 15 september 2010

Kändis

Jag deltog i ett kort seminarium på SKS idag där man diskuterade offentlighet i form av kändisskap och linslusande. Konstaterade en sak och lärde mig en annan.

Konstaterade utgående från frekvensen av småsura kommentarer i annars helt sakliga inlägg, att någon verkligen borde göra en närmare undersökning av vilka mekanismer som styr reaktionerna på Sofi Oksanens person.

Lärde mig att då man i tiderna på de finska tidningsredaktionerna sökte mynta ett motsvarande, finskt uttryck för det svenska "kändis" - så fanns det två alternativ.
Det ena alternativet var "tunttu" - det andra "julkkis".

söndag 5 september 2010

Rönnbär

Det är många år sedan jag senast satt på en sten och åt rönnbär. Idag har jag gjort det igen.

Jag älskar den där underbara känslan man ibland får av att ha ett par ben som kan gå precis dit man vill; som är unga och starka; fria från alla krämpor och lätta under fötterna. Ibland behöver man inga mekaniska fortskaffningsmedel. Man blir helt fartblind och tillräckligt yr av att promenera.

Jag går hem över gravgården och känner mig levande. Jag tänker att det är rödorange stunder som den här man borde komma ihåg. För att hjälpa mig själv att minnas strör jag ut rönnbären på vägen medan jag går. Som kiselstenarna på stigen i sagan om Hans och Greta ska de lysa röda på vardagens gråa grus, då jag nästa gång vill hitta tillbaka.

lördag 4 september 2010

Lappträsk

Lite mer bilder från den östnyländska turnén i förra söndags. Denna gång från Lappträsk där en del av släkten härstammar. Vi hade släpat med oss Farmor som agerade förtjust och överenergisk guide. Måste säga att jag nog någonstans tappade bort mig totalt bland alla pappas pappas pappor och farmors fastrar, mostrar och kusiner, men det var mycket intressant i alla fall. Det gråa lilla torpet på bilderna har nuförtiden flyttats till Kycklings hembygdsgård, men uppenbarligen har det någon gång bebotts av en släkting från fyra eller fem generationer bakåt.

fredag 3 september 2010

Lovisa

Äntligen har jag fått tid att ladda upp bilderna från Lovisa i söndags, där det årligen ordnas ett evenemang om traditionsbyggande och renovering med massor av konst, antik och lopptorg som det heter på deras hemsidor (som man kan titta på här!). Tanken är alltså att privatpersoner som bor i de gamla trähusen i Lovisa öppnar upp sina hem för besökare som får gå runt och titta på hur de renoverat och inrett.

Det var fint väder och massor av fint att titta på. Ett klurigt budskap som någon målat på sin uthusvägg fastnade särskilt i minnet. Om man klickar på bilden får man en större version så att det går bättre att läsa...

onsdag 1 september 2010

Bita i äpplet

Idag är första kvällen på snart två veckor som jag inte har någonting att göra, någonstans att gå eller någon att träffa.

Ikväll tänker jag baka äppelpaj och bita i det sista sura äpplet. Måste, måste, måste nu förbaskemej åstadkomma någonting som jag lovat redan i maj. Har inga idéer alls, men kanske om man trycker i sig tillräckligt med vaniljsås först att de uppenbarar sig sedan?

Hoppas kan man ju alltid.