onsdag 10 september 2014

När vägen är lång


Det här är Österbyviken i Pellinge i Borgå skärgård. Här bor jag. Före mig har 18 generationer av min släkt bott just här (de äldsta bevarade källorna är från 1543, men det är möjligt att vi funnits här längre än så). Att bo här är inte något livsstilsval för mig utan en absolut nödvändighet för att jag ska överleva i en galen värld. Det är ett hem och en tradition som fortsatt över 560 år.

För att komma till förlossningsavdelningen vid Borgå sjukhus härifrån är det en resa som omfattar en färja och 28 kilometer smal landsväg. Det tar cirka 45-50 minuter förutsatt att det inte är dåligt före. För att komma till kvinnokliniken i Helsingfors är det 93 kilometer och resan tar beroende på trafikförhållandena närmare 2 timmar.

På två timmar hinner det hända ganska mycket.

När min morfarsmor skulle föda på 1920-talet kom min morfar till världen i en släde mitt ute på isen på Vålaxfjärden en iskall dag i mars. Jag har aldrig tidigare trott att någonting sådant skulle kunna hända mig om jag någongång skulle föda barn. Men drar man in förlossningsavdelningen vid Borgå sjukhus? Vem vet hur det går då.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar