lördag 12 september 2009

Arkivens tystnader: seminarium 11.9.2009

Om att närma sig arkiv ur ett queert perspektiv handlade det seminarium jag deltog i på fredagen (med forskarträff som fortsatte under lördagen), förra veckan. Avsikten med dagen var att diskutera hur man kan förstå och tolka arkivens material på ett icke heteronormativ sett, utgående från antagandet att det queera begäret (som arrangörerna så fint kallar det) i så väl skriven text som konkreta livsval lätt förblir osynligt i arkivens heterodammiga gömmor. Historiska och litteraturhistoriska arkiven vid SLS och SKS hade tillsammans framställt en liten utställning med queert material ut samlingarna, som fanns till påseende under dagen. Främst bland alltsamman märktes kanske Tove Janssons underbara ”fittologiska sexspex” i en akt, riktat till Vivica Bandler – där mumintrollen lyste med sin frånvaro – men det fanns också mycket annat intressant. Under dagen diskuterades problemen för forskarna att helt enkelt hitta dessa guldkorn bland materialmassorna i arkiven eftersom exempelvis fungerande sökmaskiner med sökord helt saknas för denhär typen av materialkategorier. Problemet med det hela är att arkiven väldigt långt är bundna av personuppgiftslagen som förbjuder att uppgifter så som medicinska fakta, politisk eller religiös övertygelse, fackföreningsaktivitet – och en persons sexuella läggning lämnas ut till utomstående. Detta medför att även om arkivbildaren, allts den som donerar sina brev och dagböcker till ett arkiv, skulle ge sitt tillstånd till saken, så kan man ändå inte katalogisera materialet i en databas och ange söktermer så som ”homo-, bi- eller trans-”. Därtill kommer det faktum att arkivpersonalen också har tystnadsplikt beträffande liknande upplysningar, vilket gör att de inte heller i princip kan hjälpa forskare att hitta liknande material ifall de tillfrågas. Allt detta medför att forskarna i princip letar mer eller mindre i blindo då de försöker finna material kring queer livsföring i förgångna tider. Ett glädjande undantag i denna problematiska situation är arbetarmuseet Werstas i Tammerfors som sedan några år tillbaka inlett ett projekt i samarbete med arbetararkivet i Helsingfors, för att samla in både föremål och skrivet material kring hbt-rörelsens historia i Finland samt enskilda "queera" livsval. Än så länge är samlingarna dock mycket sparsamma då det kommer till material som är äldre än några tiotal år tillbaka och ganska föreningsbetonade. En av dagens intressantaste inlägg bestod Lisbeth Stenberg från Sverige, utgående från sin forskning om den unga Selma Lagerlöf och hennes tidiga litterära produktion. Hon framlade till exempel den intressanta tolkningen att det inte var Hjalmar Branting och socialdemokraterna som på 1920-talet myntade begreppet ”folkhemmet” – utan att det tvärt om är en mycket äldre idé än så. Hon framhävde att exempelvis den tidiga kvinnorörelsen i Sverige redan från andra hälften av 1800-talet hade använt det goda hemmet som metafor för den goda staten. Att Selma Lagerlöfs tal från den stora rösträttskongressen i Stockholm 1915 fick just rubriken ”Hem och stat” är således inget sammanträffande. Att folkhemmet som begrepp däremot oftast tillskrivs just Branting och socialdemokraterna är således kanske ett typiskt exempel på hur idéer som framförs av en grupp med lägre social status (kvinnor/kvinnorörelsen), plötsligt kan få en helt annan genomslagskraft då de övertas av en grupp med högre status (män/arbetarrörelsen). Med tanke på detta är det kanske också ganska intressant att det första försöket att synliggöra hbt-rörelsen i arkiv genomförs just i arbetarrörelsens regi genom Werstas. Det är förstås ett mycket positivt initiativ och kanske kan en mera synlig grupp som arbetarrörelsen med långa traditioner av organisering och kamp med underläget som utgångspunkt på många sätt bidra med idéer och kunnande till en nyare rörelse som hbt-rörelsen – men samtidigt undrar man ju vad det egentligen är som sammanbinder dessa båda rörelser utöver detta?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar