Sidor

måndag 14 juni 2010

Lyfta skrot - eller något om livets kontraster

Vill man låta hurtig kan man säga så här. I två dagar har jag lyft skrot.

Vill man säga som det var, kan man säga att, i två dagar har jag burit, släpat, vältrat och rullat skrot. Meningen var att kommunens skrotsamlargubbar skulle komma och hämta eländet till återvinning, men det visade sig att skrotgubbarna bara avhämtar sådant som kan lyftas upp på bilen med hjälp av kran. Då skrotet i vårt fall inte gick att komma åt med hjälp av kranen var det alltså stopp. Istället har Morfar och jag flyttat ut skrotet från platsen där det stått så att skrotgubbarna skall komma åt det med sina maskiner. "Gammal man gör så gott han kan", sa Morfar och högg i med galghumor.

Men om Pippi lyfte sin häst förefaller det inte alls så imponerande då man har försökt flytta en gammal orörlig snöskoter. Omväxlande gråt, skratt och lite krälande i leran som det pågående regnet försåg oss med gjorde att det verkligen var en skön uppenbarelse som slutade jobba fram mot eftermiddagen igår. Om man kan föreställa sig någonting skitigare än undertecknad var i det skedet är tveksamt.

Dock tog dagen inte slut där. Efter en ganska lång och omsorgsfull dusch tillbringade jag kvällen på museet, iförd tidstypisk 1800-talsklänning och full balstass. Livet bjuder ibland på de mest märkliga kontraster.

3 kommentarer:

  1. Pust vilken dag... Hatten av för dig och Morfar!

    SvaraRadera
  2. Ja, samma kommentar som Helena hade. 1800-talsklänningen låter ju i alla fall vacker (säger en obotlig "piiloprinsessa").

    Dessutom!: Den beige färgen på din blogg är jättesnygg! :-D Den piggar upp en som söker inspiration i arbetsdagen... ;-)

    SvaraRadera
  3. Piiloprinsessa var ett bra ord :) Det är nog sant. Eller som Berts mormors präst sa: "Det bor en liten Jörgen i oss alla"...

    Tack för kommentaren angående bloggens nya tapet också :)

    SvaraRadera