Att läsa

Det bästa med julen är att ligga i sängen och läsa - helst hela dagen. Innan jag blev stadsbo på halvtid hade jag aldrig tänkt på hur tyst det är om natten här ute på ön. Tyst och mörkt. När man ligger i sängen om kvällen är man helt ensam på en liten öde ö av ljus från läslampan - allt som finns där utanför är ett hav av mörker som inte spelar någon roll. De enda gånger jag upplevt någonting liknande under mina år i stan har varit då jag någon gång stått på Drumsö bro mitt i natten och sett hur ljuset från hamnen liksom äts upp av mörkret ut mot havet. Men det är inte alls samma känsla ändå.

Den här julen har jag bland annat läst Charles Dantzigs essäbok "Pourquoi lire?" (2010, ungef. "Varför läsa?"). Dantzig förespråkar läsning med en brinnande passion som är underbart inspirerande - på ett mycket franskt - och bitvis uppfriskande arrogant sätt. Han refererar bland annat - tror jag - till den här artikeln som ingick i le Figaro ungefär vid den tid då den här boken av allt att döma var under arbetet och som visar att 34% av fransmännen bara läser mellan 1-5 böcker per år (19 % läser inte en enda). I korta små texter spårar han sedan en rad av olika läsupplevelser.

Så som:

• Lire pour se trouver (sans s'être cherché) - läsa för att finna sig själv (utan att ha letat)
• Lire pour ne pas laisser les cadavres reposer en paix - läsa för att inte låta de döda vila i frid
• Lire pour dépasser le moitié du livre - läsa för att komma förbi hälften av boken
• Lire pour avoir lu - läsa för att ha läst
• Lire à voix haut - läsa högt
• Lire pour poser les livres sur une table - läsa för att placera böckerna på ett bord
• Lire pour découvrir ce que l'écrivain n'a pas dit - läsa för att upptäcka det som författaren inte säger

Bilden är en av mina favoriter: Norman Rockwell, "Crackers in bed".