Sidor

fredag 17 augusti 2012

Dammiga herrgårdsfröknar på vinden

Då jag städade på vinden en regnig dag i juni hittade jag den här rejält dammiga boken som jag sedan under sommaren ägnade mig åt att läsa - först närmast på grund av att det inte råkade finnas någonting annat till hands - men sedan med ett tilltagande intresse.

Boken - "Hedvig och Desirée" är utgiven 1944, och skriven av Margit von Willebrand-Hollmerus. Denna dam var under 1940-60-talen synnerligen produktiv, och dessutom väldigt omtyckt författare (hennes romaner kom för det mesta ut i många upplagor). Idag hör hon däremot till de författare som mera sällan brukar lyftas fram inom den finlandssvenska litteraturhistorien - vilket kanske på sätt och vis är lite synd.

Roman handlar, vilket man också ganska lätt kan sluta sig till av titeln och pärmbilden, om de båda herrgårsflickorna Hedvig och Desirée. Både miljön och karraktärerna, för att inte tala om sättet på vilket de beskrivs, är onekligen tämligen traditionella och det är väl därför litteraturkritiker och historiker med intresse för mer nyskapande litteratur kanske inte har fastnat för just detta - men som sagt - det är faktiskt lite synd.

För även om stilen är ganska konventionell och kvinnoporträtten nog inte riktigt faller en genuskritisk läsare helt i smaken (den naiva och renhjärtade lilla syster Desirée får den stiliga ingeniören och blir lycklig [d.v.s gift] medan hennes intelligenta och viljestarka syster Hedvig tynar bort i ensamhet på en vind [ja, sic!]) så är själva boken en fantastiskt beskrivning av herrgårdskultur och livsstilen på en lantlig herrgård under medlet av 1800-talet och skulle gott kunna förtjäna att lyftas fram.

Orsaken till varför den här romanen idag mest ligger och skräpar på dammiga vindar står antagligen att finna i tematiken. Margit von Willebrand-Hollmerus tematik och berättarstil faller helt klart utanför den finlandssvenska litteraturens kanon där de urbana och mestadels manliga modernisterna och dagdrivarna står högst i kurs. Under senare årtionden har man vid sidan av dessa försökt lyfta fram en del andra författarnamn som inte tidigare uppmärksammats, men även bland dessa finns det trender. Kvinnliga författare som skriver om högreståndsmiljöer ur det förgågna hör inte riktigt till dessa. Detta är förmodligen orsaken till att Sally Salminens, Sigrid Backmans och Kersti Bergroths författarskap med teman som inbördeskriget ur ett klassperspektiv och urbana miljöer lyfts fram medan den lantliga herrgårdsmiljön i Helena Westermarcks och Margit von Willebrand-Hollmerus romaner inte riktigt lockat forskare på samma sätt.

Sedan jag nu mer eller mindre sträckläst "Hedvig och Desirée" är jag ganska övertygad om att det ligger en liten orättvisa i detta.

2 kommentarer:

  1. Av någon konstig anledning verkar Willebrand-Hollmerus romaner finnas i nästan alla östnyländska stugor och torp (ofta undangömda i en gammal kista eller, som i ditt fall, undanstuvade på vinden). För att nu inte tala om lopptorg och dylika ställen. Om du besöker ett östnyländskt lopptorg så är sannolikheten att du hittar en av Willebrand-Hollmerus böcker cirka 98 %. Trust me.

    En annan kvinnlig författare som skrev om herrgårdsmiljöer - och som också är orättvist bortglömd - är Helen af Enehjelm. Hon var ursprungligen amerikanska (född i Kalifornien) men flyttade till Finland efter att hon gift sig med den finlandssvenska adelsmanna-ingenjören Erik af Enehjelm. Paret bodde på Monikkala herrgård i Tavastland och många av Helens böcker (som hon skrev på svenska) handlar om sådana herrgårdsmiljöer. Själv har jag inte läst hennes romaner, men hennes essäsamlingar är mycker bra. Rekommenderas (ifall du skulle råka hitta en av dem på din vind)!

    SvaraRadera
  2. Tack för tipset om Enehjelm, det låter intressant. Ska hålla utkik efter den.

    Och jo, omåttligt populär tycks Hollmerur-Willebrand verkligen ha varit - tror vi har en nästan komplett uppsättning av hennes romaner på vinden! Har också sett hennes böcker på de flesta loppisar, men har bara aldrig härtills lyckats uppbåda någon tid för att börja läsa dem.

    SvaraRadera