måndag 13 maj 2013

Kulturernas Museum stänger

Jag har varit frilansguide på Kulturernas Museum i Tennispalatset sedan år 2005. Genom åren har jag guidat en lång rad av grupper genom utställningar om allt från samer, romer, islam och nomadliv till lappade textiler, energikonsumtion i olika kulturer och Akseli Gallen-Kallelas Afrika-resa. Det har varit roligt och oerhört lärorikt, men också ganska krävande och inte helt lätt alla gånger. 

Just det sistnämnda - att det inte varit så lätt att guida i museet alla gånger - tror jag visar på att det finns ett stort behov för ett museum som Kulturernas Museum. Ibland har utställningarna behandlat ämnen med politisk laddning där guide och besökare inte nödvändigtvis haft samma värderingar (tiggarna i Fiskehamnen). Ibland har de behandlat ämnen där mina egna utgångskunskaper varit så gott som obefintliga (livet på landsbygden i Indien eller i Albaninen för 100 år sedan). Ibland har det svåra varit att försöka skilja mellan väl etablerade förutfattade meningar och verklig kunskap (islam, samer och romer). Ibland har det handlat om det svåra i att försöka berätta om andra människors fattigdom, nöd och utsatthet från det utanförperspektiv man ofrånkomligen har när man står och betraktar en bild eller ett föremål (kolonisationen av Kongo, jordbävningsoffer eller skräpplockare i Katmandu) på ett museum.

Ibland har jag varit tvungen att besvara frågor med ett "jag vet tyvärr inte". Jag har inte varit på alla de platser som jag stått och pratat om, jag har ingen personlig erfarenhet av flertalet av de kulturer som jag försökt berätta om och fler gånger än jag kan räkna har jag känt mig ganska otillräcklig i mina kunskaper trots att jag har försökt läsa på och ta reda på så mycket jag kunnat.

Min egen filosofi inför hela uppgiften har därför varit att min funktion som guide inte är att vara ett mänskligt uppslagsverk som vet och kan allting. Istället har jag sett det som min uppgift att hjälpa besökarna att fästa uppmärksamheten på olika aspekter av det de ser, att komma med olika tolkningsmöjligheter och att överhuvudtaget fungera som en samtalspartner genom museibesöket. Behållningen av den här strategin har genom åren varit att jag har haft glädjen av att träffa och byta synpunkter med väldigt många olika människor, men också att tillsammans titta, upptäcka och lära sig. Jag tror att det är just så ett museum borde fungera.

Om en dryg vecka, söndagen 19 maj, stänger Kulturernas Museum. Meningen är att museet så småningom ska återuppstå i någon form i anslutning till Nationalmuseum, men i vilken form är ännu inte helt klart. Motsvarande lokaler som de nuvarande i Tennispalatset kommer museet emellertid inte att kunna räkna med inom någon snar framtid. För den som inte ännu besökt museet kan det därför löna sig att göra ett besök nu. Museet har fritt inträde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar