måndag 15 november 2010

Män i kostym

Det är fräscht med nya forskningsteman. Anna Hedtjärn-Westers doktorsavhandling behandlar ett ämne som sällan uppmärksammas helt i sin egen rätt, utan att underordnas något annat tema, nämligen klädernas betydelse och strategiska betydelse för uttryckandet av identitet och grupptillhörighet.

Vid sekelskiftet 1900 var kostymen det senaste inom herrmodet och nästan alla män klädde sig i kostym - från samhällets toppskikt till botten. Kostymerna kunde ge ett enhetligt intryck men skillnaderna var ändå stora mellan exempelvis en skräddarsydd kostym av god kvalitet eller en billig, ärvd söndagskostym med dålig passform. Hedtjärn-Westers undersöker kostymen som ett medel för att uttrycka samhällsposition, social strategi och personlig smak och stil, och de mångtydiga budskap om manlighet, klass, samhällsposition och modernitet som den kunde förmedla. Hon analyserar porträtt och bilder av tre olika manliga kategorier: prinsar, konstnärer och tegelarbetare.

Resultaten är intressanta. Kostymens budskap är helt olika för de olika grupperna. Inom den traditionsbundna kungliga sfären signalerade en prins i kostym modernitet och ett ledigt, trendigt och folkligt intryck. Bland konstnärskretsarna uppfattades kostymen däremot som ett traditionellt och i det närmaste tämligen tråkigt och konventionellt attribut som rimmade illa med konstnärligt avvikande från normerna. Kostymen fungerade för dem bäst då man inte ville dra uppmärksamhet till sin person vilket är den raka motsatsen till plaggets funktion för undersökningens tredje grupp: tegelarbetarna. För dem utgjorde kostymen nämligen ett medel att ta plats och öka sin tygnd i samhället - kostymen användes främst vid tillfällen där arbetarnas rättigheter och situation skulle dryftas; inom fackföreningen och offentliga sammankomster.

Pierre Bourdeus begrepp habitus sammanfattas ofta ganska kortfattat som summan av de val förknippade med smak och livsstil som en person använder för att skilja sig från andra individer och andra sociala grupper. Som exempel på detta brukar man ofta nämna just kläder, sätt att tala, val av mat, dryck, underhållning o.s.v. Resultatet av Hedtjärn-Westers arbete visar med önskad tydlighet hur betydelsefull klädedräkten är för uttryckandet av en rad olika aspekter av identitet och grupptillhörighet samt att ett till synes likvärdigt mode inte alls behöver fylla samma funktion för olika personer och samhällsgrupper. På så vis fungerar det också som ett utmärkt exempel på vad Bourdieu menar med klädernas funktion för habitus.



---------------------------------------

Anna Hedtjärn-Wester: Män i kostym: Prinsar, konstnärer och tegelbärare vid sekelskiftet 1900, Stockholm 2010.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar