Giganten är borta

Bildkälla: http://www.lefigaro.fr/lefigaromagazine/2009/11/09/01006-20091109DIMWWW00600-24-heures-photo.php

Tungt gick ett sorl ifrån Asgårdsvallen: Balder är fallen, glansen är släckt i Den Höges sal! Balder är fallen! Balder är fallen! klagade vinden till regnen, som snyftande gingo i berg och dal. Bäcken i bergen tog ljudet, talte för forsen sitt sorgtunga tal. Forsen högt gråtande budet bar till en älv mellan vide och al. Djupt i dess bölja begravet, budet blev buret i havet: Balder är fallen! Balder är fallen! - havsvågor slunga sig jämrande högt mot Den Höges sal. G. Fröding

En gigant har gått ur tiden. I le Figaro läser jag att Claude Levi-Strauss inte längre lever. Min första reaktion är, skam att medge: - Va? Lever Levi-Strauss?! Den andra reaktionen kort därpå:

- Nej, men är han död?!

Det är lite omtumlande att inse att någon man trodde var död faktiskt lever (eller åtminstone gjorde det till ganska nyligen) bara för att sedan igen inse att han är död. Men orsaken till att jag blir förvånad är enkel - Levi-Strauss, en av vår tids största antropologer, föddes 1909. Han blev alltså hela hundra år gammal innan han dog, enligt le Figaro den 30 oktober i år. Bland moderna, franska tänkare och humanister finns det bara ett fåtal som kan eller kunde mäta sig med Levi-Strauss. Han var den Stora Humanisten - sinnebilden för en intellektuell - han skrev texter som jag knappt begriper men som ändå gör mig glad för att de får mig att anstränga min hjärna så att det knakar - en rollmodell så god som någon med andra ord. Jag är djupt imponerad av hans livsverk. Om man någon gång kunde tillägna sig ens en del av hans kunskaper skulle man kunna vara nöjd.

Levi-Strauss sade saker som:

"I think that a society cannot live without a certain number of irrational beliefs. They are protected from criticism and analysis because they are irrational."

"Music is a language by whose means messages are elaborated, that such messages can be understood by the many but sent out only by few, and that it alone among all the languages unites the contradictory character of being at once intelligible and untranslatable - these facts make the creator of music a being like the gods."