En god historia

Jag satte mig på sängens halm,
Han började berätta
Om Dunckers eld, om kapten Malm,
Om mången bragd för detta;
Hans blick blev ljus, hans panna klar,
Jag glömmer ej, hur skön han var.
(J.L. Runeberg, Fänrik Ståhl)

Om det förklarade berättandet skulle jag vilja skriva någon rad, men jag är rädd för att jag kanske blir för poetisk då jag citerar Runeberg. Men faktum är ju att nationalskalden så väl har lyckats fånga upplevelsen av att lyssna till en god berättares historia.

Det är inte för inte som både historia och historier lyder under samma musa. En god berättad historia är bland det mäktigaste som finns - sällsynta ögonblick som trollbinder och fångar så att man andäktigt går upp i det som berättats och helt glömmer allt annat för en stund. Åtminstone gör jag det. Sådan ögonblick är orsaken till varför jag forskar i historia. Det är den andäktiga förtjusningen över en god historia som fortsättningsvis lockar mig, därom vittnar väl inte minst namnet på denna blogg också.

Idag på kaffepausen var ett sådant ögonblick - högst oväntat - en släkthistoria som spände från Sibirien i öster till Canada i väster med många kringelikrokar där mellan. Och fastän jag vet att historia som vetenskap och historier inte alltid riktig möts - så hävdar jag ändå att historien behöver historierna. För bara med hjälp av den mänskliga rösten och historierna, lever historien till fullo.