Den här veckan är jag forskningsledig från jobbet och försöker få så mycket som möjligt gjort. Men det kommer tydligen inte att bli så mycket då jag varje morgon börjar med att skriva om det jag skrev igår... suck, antar att det är någon slags process det också, men lite frustrerande känns det ju.
Igår då jag körde fast totalt gick jag ock hälsade på mina forskningsobjekt på Sandudds begravningsplats här intill. Passerade orientalisten G.A. Wallin, professor Gunnar Landtman, konditorn och kafégrundaren Fr. Ekberg, societetsdrottningen Aurora Karamzin, historikern Sven Gabriel Elmgren, den finska sjuksköterskeutbildningens moder Sophie Mannerheim och en hel rad andra på vägen. Plockade dom här lönnlöven och snackade en stund med en ekorre som visade sig vara tämligen ointresserad av mina definitionsproblem. -Ibland då man skriver känns den levande människan man skriver om faktiskt ganska overklig.
Det är väl antagligen den friska luften och promenaden som samlar tankarna egentligen, men hur som haver är det inte så illa att bo granne med hela Helsingfors avlidna crème de la crème. Det hjälper på något vis att fokusera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar