Gå på museum

Jag kommer ihåg första gången jag besökte ett museum helt ensam och på egen hand. Minns inte exakt hur gammal jag var men någongång i tonåren var det, och jag har inte glömt hur det kändes.

Finland har faktiskt ett av världens tätaste bestånd av museer - faktiskt finns det hos oss så många museer att man kan undra om besökarna räcker till? Helsingin Sanomat skriver att det finns ett tiotal museer vars besökarsiffror är så låga att man kan fråga sig om det verkligen lönar sig att stöda dem med skattemedel.

Det förefaller mig som om många av de stora finländska museerna idag satsar väldigt lite på att locka ovana museibesökare. I museibranshen har det redan länge varit pop att prata om tillgänglighet och hur man skall kunna vara så öppen som möjligt för besökarnas behov och ur man skall göra utställningarna så pedagogiska, tillgängliga och väl genomtänkta som möjligt. Detta gör att vi idag har många väldigt fina utställningar med stor publikvänlighet, men ändå lyser besökarna med sin frånvaro. Den högsta tröskeln är kanske alltså inte utställningarnas tillgänglighet utan den konkreta tröskel som leder in till museet?

I Frankrike har man insett att publiken inte nödvändigtvis hittar till museer av sig själva och man satsar därför aktivt på att sänka tröskeln. Metoden för detta är att satsa på de unga. De stora museerna har speciella årskort och medlemskap för ungdomar. För priset av en vanlig inträdesbiljett får alla under 26 år en personlig biljett som garanterar fritt inträde under ett helt år, förkörsrätt i köerna, rabatter på museets avgiftsbelagda tilläggsaktiviteter så som work-shopar, guidnigar, föreläsningar och konserter. Dessutom får de VIP-inbjudningar till somliga konserter och regelbunden e-post med museets program.

I Finland har somliga staliga museer gratis inträde för under 18-åringar och det fungerar bra som ett sätt att ge skolgrupper möjlighet att besöka museer. Dessutom sporrar det kanske också föräldrar att ta med sig sina barn på museer. MEN - för att väcka ett verkligt intresse för museer räcker detta inte till. För att man på allvar ska upptäcka glädjen av att gå på museer måste man nämligen gå dit på egen hand och inte för att man blir ditsläpad av någon lärare eller förälder. Det är först hos unga vuxna som museerna har en verklig möjlighet att bli en vana.

För att spontant välja att gå på museum bland allt det kulturutbud som finns runt om oss, måste man vara van vid museer. Vi kunde alltså definitivt satsa mer på att hjälpa unga vuxna hitta fram till museerna. Ingen vaknar någonsin upp en morgon i femtioårsåldern och besluter sig för att besöka ett museum om man inte redan tidigare har vant sig vid att göra det. Våra stora museer skulle definitivt kunna göra en större insats för att hjälpa publiken att hitta fram. Det skulle inte bara öka deras egna, utan också alla de små museernas besökarsiffror. Så många som möjligt borde få tillfälle till upplevelsen av att för första gången vara ensam på ett museum - och tycka om det.