onsdag 3 mars 2010

Apropå tolerans

Ett av humanismens jobb är att hitta de blinda fläckarna – sakerna, eller kanske främst idéerna, vi tar så förgivna att vi inte ens märker att de ibland kan leda oss till någonting helt annat än vad vi först kommer att tänka på. Dessa idéer kan vara svåra att diskutera eftersom de blinda fläckarna ofta är så djupt rotade i oss att vi inte vill riskera att någon skall få för sig att vi inte omfattar dem ifall vi tar upp dem till kritisk diskussion.

En av vår tids största blinda fläckar kan kanske vara ”tolerans”. Tolerans är den moderna demokratins honnörsord par exelence. Det är omöjligt att tänka sig att någon skulle gå med på att kalla sig själv intolerant i vårt samhälle. Inte ens den mest inbitna sannfinländare som vill kasta ut varenda finlandssvensk, somalier, ryss, bög, muslim och rumän skulle gå med på att offentligt kalla sig intolerant. Nej, jag är nog tolerant, men… en nynazist är förmodligen precis lika tolerant med reservation…

Igår lyssnade jag på sociologen Jin Haritaworn som höll ett seminarium på Kristina-institutet under rubriken Queer Plots: The German Drama of Gay Love and Migrant Hate, och det var intressanta tankar som framfördes. Haritaworn har undersökt diskussionen kring hatbrott mot homosexuella i Berlin och redovisade för ett par av sina iakttagelser.

Kampanjen, som går under namnet Protect every kiss, genomfördes med hjälp av reklamfilmer och stora reklamposters som klistrades upp på stan, särskilt i invandrartäta områden, där affischerna också var försedda med samma slogan på arabiska och turkiska. På bilderna såg man samkönade kyssar av olika slag, men Haritaworn noterade att de kyssande alltid var vita, unga och vackra. Budskapet som förmedlades genom pressmeddelanden och tidningsrubriker kring kampanjen förstärkte intrycket – det talades om ”våra toleranta värderingar” och ”vårt toleranta samhälle”, i motsats till ”de som utförde hatbrott" och ”de som inte var toleranta". Haritaworn visade med hjälp av tidningsnotiser om hatbrott, olika slag av åsiktsyttringar inom debatten samt inte minst kampanjens mångspråkiga budskap och placering på invandrartäta områden att ”de” som utförde hatbrott ansågs vara invandrare som inte omfattade de ”tyska toleransvärderingarna”. Kampanjens toleransbudskap avslöjade egentligen en annan form av intolerans där de homosexuella och de som tolererar dem framställdes som de som "älskar", medan imigranterna framställdes som de som "hatar".

Haritaworns föreläsning visade att tolerans är betydligt knepigare än det kan förefalla. I varje inkluderande finns också fröet till ett exkluderande – om man tolererar något eller någon tolererar man förmodligen inte dem som inte tolererar samma saker. En av seminariedeltagarna drog efteråt slutsatsen att gay och hetero uppenbarligen kan tolerera varandra så länge alla inblandade är vita och tillhör de privilegierades skara… Det är kanske en hårddragen slutsats, men ett faktum är att det finns en stor hierarkisk skillnad mellan att tolerera, att bli tolererad och att vara den som inte tolereras.


Tyvärr har jag inte lyckats hitta några av de exempel som visades igår men en av kampanjvideorna kan ses på You-tube. Tyvärr är detta dock inte så bra som exempel, men man kan ju lägga märke till att ingen av personerna i videon ser ut att ha särdeles mycket invandrarbakgrund.

2 kommentarer:

  1. Låter inte alls bra, men tyvärr inte heller överraskande... Har annars också grymma problem med "tolerans" och "acceptans" för i båda orden finns det, åtminstone enligt mig, inbyggt en innebörd att det som tolereras eller accepteras egentligen är konstigt, fel, äckligt, onormalt eller på något annat sätt klandervärt men "vi kan leva med det". Kanske för att det inte är såååå hemskt eller alternativt för att folk "inte kan rå för att de är som de är".

    Usch och blä. Respekt är det som gäller!

    SvaraRadera
  2. Bra point - det var ungefär vad jag tänkte på med att det finns en stor hierarkisk skillnad på att tolerera och tolereras - tänk så mycket aktiv och passiv form ställer till med - det ena kräver ett subjekt, det andra ett objekt...

    Respekt är indeed ett bättre ord!

    SvaraRadera