Snart är det nytt år igen. Jag putsade gammelmormors finbestick så att de blänkte och beslöt att det är synd att låta dem ligga i skåpet. Det har gått tjugo år sedan hon dog men jag minns henne lika levande som om det var igår vi senast såg. Underligt hur en så liten tant kan lämna ett så stort intryck.
Om jag nu borde ha något nyårslöfte så är det kanske att försöka bli lite som hon. Och sen förstås njuta av livet och använda hennes bestick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar