måndag 21 december 2009

Julens queera budskap - "man" föds inte till kvinna

Det var min avsikt att kommentera detta redan igår, men det blev ingen tid över. DN publicerade igår en artikel (läs artikeln här) om svenska forskare som hade kommit fram till att 33 % av unga, svenska kvinnor i ålder 18-24 år hade haft någon form av sexuell erfarenhet med en person av samma kön medan bara 8% av motsvarande grupp svenska pojkar hade gjort något liknande. DNs artikelskribent och forskarna spekulerar kring orsakerna till detta och en av orsakerna anses vara att många i den yngre generationen har slutat betrakta sexualitet som en identitetavgörande faktor utan mera som olika enskilda handlingar som man kan göra utan att för den skull betrakta sig som varken homo- eller bisexuell. Man betraktar och uppskattar alltså sig själv och sin partner i egenskap av person – inte kön. Detta, tillsammans med kommentarer kring detta tema av diverse vänner igår får mig att tänka: är det så att HBQ (möjligen också T??)-rörelsen inom kort står inför samma utmaningar som feminismen som rörelse redan länge brottats med? Det vill säga, problemet med att många upplever det som svårt med en allt för stark koppling mellan kön/sexualitet och identitet. Det här problemet är ur feministsynvinkel redan väldigt bekant. Sedan den första, inledande kampen för kvinnors rättigheter är lyckligt genomförd, och allt fler börjat uppfatta det som om jämlikheten mellan könen är införd, åtminstone så tillvida att de inte dagligen stöter på uppenbara orättvisor förknippade med deras kvinnliga könstillhörighet, börjar väldigt många kvinnor uppleva den starkt kvinnobetonande identitet som den feministiska rörelsen omger sig med, som begränsande. Man vill helt enkelt inte gå omkring och konstant uppfatta sig själv som ett kön (kvinna) utan man vill vara den man är –alltså som min rubrik parafrerar –kvinnorna vill inte låta sig tvingas in i den ständiga rollen av ”det Andra” i Simone de Beauvoirs bemärkelse av ordet – även ett kvinnligt ”man” vill i främsta hand betrakta sig själv som en person. Man vill alltså inte längre varken födas eller bli kvinna, utan vara människa, helt kort och gott. Som rättighetsrörelse har HBTQ-rörelsen kommit igång mycket senare än feminismen och det är kanske därför naturligt att den alltså inte ännu helt kommit till samma problem som feminismen. Då rörelsen får vind under vingarna kan det emellertid med tiden bli allt svårare för många att identifiera sig med (illusionen av??) queerrörelsens budskap om att sexualiteten skulle vara den mest betydelsefulla faktorn i en människas identitet. Till och med inom en rörelse som queerrörelsen (vars själva grundidé är revolt mot normer) finns det dessvärre normer för hur man förväntas vara som person, vilka med tiden kan börja upplevas som begränsande för somliga. *** Och kanske kan man också delvis förklara den stora skillnaden mellan könen i de citerade procenterna i början, med just detta? Kanske är många kvinnor, som varande ”det Andra”, vid det här laget redan mer vana vid att revoltera mot utifrån påtvingade identitetsetiketter både då det kommer till kön och sexualitet? Medan män i sin tur – vana som de är att uppfatta sig själva som ”det Första”, i Beauvoirs mening av ordet (alltså det normativa, allmängiltiga, mänskliga), inte ännu har hunnit vänja sig vid idén att även deras köns och sexualitet styrs av roller, som de kan tvingas revoltera mot och bryta sig ut ur?

4 kommentarer:

  1. Jag tror att hlbt-rörelsen står inför en del problem just med tanke på identitetspolitik. Många argument bygger på uppfattningen att en föds med en viss sexualitet, som då alltså är inneboende och konstant, och att det därför är orättvist och fel att säga att icke-heterosexuella är onaturliga. Men just eftersom sexualitet inte är alltid det samma så är det ju en problematisk tanke att grunda sin verksamhet och politik på. Och lite motsägelsefullt att på ett sätt klamra fast vid vissa strukturer när de strukturerna i sig går ut på att kritisera och bryta ner tidigare strukturer... Intressant jämförelse med feministrörelsen när det kommer till ålder och utveckling, btw!

    Men sen vill jag uttrycka min skepsis över hur du använder queerrörelsen, för personligen gör jag en skillnad mellan queer och hlbt. Hlbt är enligt mig de som som satsar på identitetstänket och säger att "vi är också 'normala', helt som ni cis-heteron!" medan queers säger "fuck normal, det är bara påhittat!" och inte påstår att det finns vissa stabila identiteter. *Speciellt* inte en stabil queeridentitet, för att slutgiltigt definiera queer skulle försvaga hela begreppet!
    Så enligt den uppdelningen skulle de tankar som presenteras i artiklarna (måste ju tipsa om dagens artikel med samma tema, av samma skribent. Går av nån anledning inte att klistra in länken här så du hittar den via min facebook) gå hand i hand med queerrörelsen, men inte nödvändigtvis med hlbt-rörelsen som förespråkar normalitet.

    SvaraRadera
  2. På tal om normer i det borgerliga samhället överlag. Har nyligen läst och funderat över klassresor... detä rä ju alltid någon man tror är "norm" och så är det en hel kreation av föreställda gemenskaper som föreställer sig hur det är att vara... och alla känner sigs sist och slutligen som sparvar i tranedans? ;) Kram, E.

    SvaraRadera
  3. Jess, diss is good to bi disskussed. Eventuellt har du helt rätt i att jag blandar samman begreppen lite beträffande hlbt och queer, det beror kanske närmast för att de väldigt ofta är så tätt sammanknutna i praktiken. Vad jag egentligen menar med problematiken (om man vill kalla det så) i queerrörelsen är kanske att denna normkritiska ideologis blinda fläck skulle kunna betraktas vara just dethär med att man på något vis förutsätts skita i alla (eller nästan alla) normer för att få betrakta sig som queer. Vilket också kan i sin tur kan bli till någon slags förväntning/norm som man kan känna sig främmande för.

    Vill man hårdutveckla den logiken skulle alltså kanske det mest queera man kan göra i ett queert sammanhang vara att *inte vara queer*, eller att helenkelt vara så medelsvenson, normativ och "vanlig" som det bara går. Åtminstone förutsatt att det är ett medvetet beslut att skita i queerhetsnormen???

    Detta dock mera som ett spekulativt resonemang från min sida.

    Tack för artikeltipset. Det är intressant dethär. Skrutt att jag nu måste försvinna från vidare resonemang i cybersammanhang pågrund av diverse julfirande :(

    SvaraRadera
  4. E: Jovisst detdär har jag också funderat på.

    Undrar om det finns någon överhuvudtaget som upplever att den passar in?...

    SvaraRadera