Dömd till äktenskap

Historien är full av fantastiska historier som handlar om hur människor lyckas påverka och förändra lagar och regler med föråldrade och kränkande bestämmelser. Som nu dethär med Finlands första civila äktenskap. Det är en historia som förtjänar att berättas.

Civila äktenskap var i princip omöjliga i Finland fram till 1923 då lagen om religionsfrihet trädde i kraft. Fram till det kunde man alltså inte gifta sig på något annat sätt än framför en präst. Detta vållade förstås endel samvetsproblem för den allt växande grupp som inte längre trodde på den kristna kyrkans läror och inte vill följa det lutherska vigselformuläret där kvinnan lovade trohet och lydnad mot sin man.

En av de ettrigaste motståndarna mot kyrkan i början av 1900-talet var Rolf Lagerborg, sedermera professor i filosofi vid Åbo Akademi. Då han år 1903 började överväga äktenskap med sin fästmö Elna Selin började han ta reda på ifall det fanns någon möjlighet att gifta sig civilt utomlands och råkade då komma över en bok som behandlade äktenskapslagstiftningen i Sverige. I denna bok fann han att den gamla giftermålsbalken från år 1734 (som inte längre gällde i Sverige) innehöll ett verkligt kaninhål för kyrkans motståndare.

Den svenska lagen från 1700-talet var nämligen ännu ikraft i Finland (och förblev det ännu ett tiotal år efter Lagerborgs upptäckt) på grund av att Finland då landet anslöts till Ryssland 1809 hade behållit den gamla lagen.

Kaninhålet Lagerborg alltså upptäckte låg i en bestämmelse som tillät en domstol att döma två parter till äktenskap ifall den ena parten drog den andra inför rätta och erkände att man hade gjort sig skyldig till ett föräktenskapligt förhållande (straffbart enligt samma lag).

Sålunda blev det så att Lagerborgs fästmö fick anlita ett rättsbiträde och dra sin fästmän inför rätta, varefter Lagerborg deklarerade att han på grund av sin ovilja mot kyrkan inte kunde gå med på att gifta sig med fästmön trots att de hade gjort sig skyldiga till föräktenskapligt sex.

Då detta hade blivit gjort deklarerade rätten att det inte fanns något hinder för äktenskap och Lagerborg dömdes till äktenskap på basen av äktenskapsbalkens tredje kapitel och 9§ den 14 oktober 1903, varvid fästmöns jurist genast trädde en ring på hans finger, rättsnotarien läste upp ett protokollenligt halleluja och hela rätten genast reste sig upp, skakade hand med Lagerborg och gratulerade den nygifta "fru Lagerborg".

Lagerborg fick sitt civila äktenskap och alla var belåtna. Den nyagifta hustruns jurist, Severin Avellan, kallade affären för den "mest strålande episoden i den finska rättshistorien".