Sidor

torsdag 4 februari 2010

Dömd till äktenskap

Historien är full av fantastiska historier som handlar om hur människor lyckas påverka och förändra lagar och regler med föråldrade och kränkande bestämmelser. Som nu dethär med Finlands första civila äktenskap. Det är en historia som förtjänar att berättas.
Civila äktenskap var i princip omöjliga i Finland fram till 1923 då lagen om religionsfrihet trädde i kraft. Fram till det kunde man alltså inte gifta sig på något annat sätt än framför en präst. Detta vållade förstås endel samvetsproblem för den allt växande grupp som inte längre trodde på den kristna kyrkans läror och inte vill följa det lutherska vigselformuläret där kvinnan lovade trohet och lydnad mot sin man.
En av de ettrigaste motståndarna mot kyrkan i början av 1900-talet var Rolf Lagerborg, sedermera professor i filosofi vid Åbo Akademi. Då han år 1903 började överväga äktenskap med sin fästmö Elna Selin började han ta reda på ifall det fanns någon möjlighet att gifta sig civilt utomlands och råkade då komma över en bok som behandlade äktenskapslagstiftningen i Sverige. I denna bok fann han att den gamla giftermålsbalken från år 1734 (som inte längre gällde i Sverige) innehöll ett verkligt kaninhål för kyrkans motståndare.
Den svenska lagen från 1700-talet var nämligen ännu ikraft i Finland (och förblev det ännu ett tiotal år efter Lagerborgs upptäckt) på grund av att Finland då landet anslöts till Ryssland 1809 hade behållit den gamla lagen.
Kaninhålet Lagerborg alltså upptäckte låg i en bestämmelse som tillät en domstol att döma två parter till äktenskap ifall den ena parten drog den andra inför rätta och erkände att man hade gjort sig skyldig till ett föräktenskapligt förhållande (straffbart enligt samma lag).
Sålunda blev det så att Lagerborgs fästmö fick anlita ett rättsbiträde och dra sin fästmän inför rätta, varefter Lagerborg deklarerade att han på grund av sin ovilja mot kyrkan inte kunde gå med på att gifta sig med fästmön trots att de hade gjort sig skyldiga till föräktenskapligt sex.
Då detta hade blivit gjort deklarerade rätten att det inte fanns något hinder för äktenskap och Lagerborg dömdes till äktenskap på basen av äktenskapsbalkens tredje kapitel och 9§ den 14 oktober 1903, varvid fästmöns jurist genast trädde en ring på hans finger, rättsnotarien läste upp ett protokollenligt halleluja och hela rätten genast reste sig upp, skakade hand med Lagerborg och gratulerade den nygifta "fru Lagerborg".
Lagerborg fick sitt civila äktenskap och alla var belåtna. Den nyagifta hustruns jurist, Severin Avellan, kallade affären för den "mest strålande episoden i den finska rättshistorien".

5 kommentarer:

  1. En härlig historia! Vi ingick äktenskap civilt och marcherade sedan till kyrkan en halvtimme senare, där vårt äktenskap välsignades. Det var min man, som inte hör till kyrkan, som insisterade på en välsignelse!! Och visst var det festligt att på detta sätt få "två vigslar" så att säga. Men äktenskapets formulär i magistraten tog drygt fem minuter. För mig var det naturligtvis den "riktiga" vigseln, men jag vet att mången går och viger sig där i shorts och har kyrkbröllop en vecka senare med pompa och ståt. Men personligen tycker jag det är fejkat!... :)

    SvaraRadera
  2. Härlig berättelse!

    Och härlig bild också!

    SvaraRadera
  3. Instämmer med föregående talare på bägge punkterna!

    SvaraRadera
  4. Eva: Jag har hört vissa personer som gift sig borgerligt klaga på att de tyckte att seremonin var lite onödigt kort och att de gärna skulle ha önskat sig möjligheten att få ha lite musik eller annat program (vilket åtminstone inte då gick för sig - vet inte hur det var för er?)- kanske det är med tanke på det som kyrkbröllopen lockar dem som viger sig "dubbelt"? Men att komma i shorts tycker jag nog inte riktigt passar sig ändå... ;)

    SvaraRadera
  5. Underbar historia, att bli dömd till äktenskap... Jag är också imponerad över deras tappra envishet.
    /Cecilia

    SvaraRadera